Hur uppnår man vardagslycka?
Vardagslyckan uppstår i vardagen precis som den är, om du är där.
Många människor beskriver vardagslycka som en upplevelse av närvaro i stunden, sinnesupplevelser som träder fram, det kan vara naturen, den klara luften, solen som värmer eller det friska regnet, det kan också vara en medmänniskas leende, att se på sin partner eller sitt barn när den sover, bli berörd av musik eller något annat som vi upplever.
Lyckokänslan kan också uppstå i den existentiella kontakten med sin humanitet, insikten om att vara del av ett större sammanhang, familjen, släkten eller en kulturell gemenskap.
Glädjen i närheten till andra människor har också betydelse, inte minst till de närmaste men också till vänner och i tillfälliga möten med personer där man får kontakt på en djupare nivå.
Vardagslyckan uppstår i vardagen precis som den är om du är där.
När vi stannar upp och är medveten om det ”som är just nu” en helhetsupplevelse av känslor, tankar, sinnen och kropp som stämmer in med varandra.
Vilka hinder finns det för att uppnå vardags lycka?
Jag är tänker att ett hinder kan vara att ha för många ”bollar” i luften, att ha tagit på sig för mycket på jobbet, att det finns obalans mellan jobb och privatliv eller att inte trivas på jobbet, i vår relation eller med vår livsstil och att inte se möjligheten att välja annorlunda.
Det kan också vara brist på återhämtning.
Ett annat hinder är att inte vara här och nu, när vi i våra tankar och/eller känslor är i vår historia eller i framtiden.
Då blir det svårare att stanna upp och se de enkla glädjeämnena, eftersom oron tar över antingen i känsla eller i tanke.
Hur tar vi oss förbi hindren?
För att ge sig själv utrymme att stanna upp inför möjligheterna till vardagslycka behöver vi vara medvetna och börja reflektera över allt det som vardagslivet består av.
I buddhistisk psykologi beskrivs tydligt hur våra tankar ”förför” oss och sätter vågsvall av likaledes förföriska känslor i rörelse.
Vi hamnar därmed lätt i en ond cirkel där tankar och känslor drar iväg med oss, antingen mot illusoriska mål som lovar omedelbar tillfredsställelse eller mot negativa förväntningar, där vi snabbt bedömer dagen som tråkig och trist.
Tankemönstren är lika förföriska mot det destruktiva som mot det positiva.
Möjligheten att uppleva vardagslycka, välbefinnande och glädje finns hela tiden tillgänglig för oss om vi accepterar ”det som är” i varje nu, och gör medvetna val som vi tar ansvar för. Ibland kanske det gäller att välja ett annorlunda förhållningssätt till det vi inte kan påverka i stunden.
Hur ska vi då lära oss att acceptera ”det som är” ?
När vi förstår att ingenting är bestående utan att allt befinner sig i förändring, inte minst våra känslor, inser vi snart att också negativa sinnesstämningar är övergående om vi inte envisas med att hålla fast vid dem.
För det första gäller det att förstå att ”det som är” är vad det är även när det är smärtsamt. Och att det är naturligt att vilja komma ifrån det smärtsamma, ofta genom att försöka ersätta det med något annat som lindrar smärtan.
Problemet är då att vi har ställt oss vid sidan av möjligheten att möta den svårighet vi måste ta oss igenom och då skjuter vi svårigheten framför oss och förlänger lidandet.
Endast genom att stanna upp och så mycket vi kan uppleva det som sker, ger vi oss själva makten att hitta en lösning på svårigheterna.
Beredskapen att möta svårigheter kräver en viss träning och nästa steg är därför att planera in stunder av stillhet och närvaro i vardagen. Helt enkelt att varje dag ge sig själv tid för reflektion
Till en början kan det också vara bra att söka sällskap på vägen ex samtalsstöd som också är ett sätt att ta ansvar för sin situation, genom att sluta hålla fast vid att klara allting själv.
Professionellt samtalsstöd är ett sätt att i dialog och reflektion ge dig själv utrymme för hela sin person, där du med adekvat stöd, upplevelse baserade övningar och egen träning gör det möjligt att hantera det som hör till livet med dess svårigheter och dilemman.
Vad du än kämpar med innebär det alltid större smärta att föra en kamp för att komma ifrån situationen än att vara närvarande och möta det som sker.